Vår guide berättade om Kina på bussen:
Familjeplanering efter 1979. Hankinserna är 91% av kinas befolkning. Ett par med två hankinseser får bara ha ett barn annars får man böta 20.000 yuan. Om ena föräldern eller båda kommer från ett minoritetsfolk får man ha så många barn man vill. Bönder på landsbygden får ha två och om båda är flickor kanske tre. De otillåtna barnen som gör att man får böta kallas ”svarta människor”, de får inte gå i de kommunala skolan och måste därför gå i dyr privatskola som dessutom ger sämre utbildning. Om två ensambarn gifter sig får de skaffa två barn, annars blir det för jobbigt för det enda barnet att ta hand om sex gamlingar (mamma, pappa, morfar, mormor, farmor, farfar). Man placerar aldrig gamlingar på ålderdomshem. Då petar grannarna och släktingarna personen som placerat dem där i ryggen som symbol för att det var dåligt gjort. Eftersom pojkar har högre status lämnas många flickor på barnhem (om de får födas/leva efter födseln). Ofta utan att man har en aning om vem flickans föräldrar är. Så man skulle kunna tro att Kina är överbefolkat av män. Men de flesta som dör i explosioner i gruvor till exempel är män så fortfarande är det lika många kvinnor som män i Kina. Men på dagis är dock 18 av 30 barn pojkar. Kina är förstås inget jämlikt land om det var någon som trodde det, männen tjänar mycket mer.
I Kina får man inte var släkt med varandra på sex generationer för att få gifta sig, detta för att bevara kineserna kloka. Skolan kostar 500 yuan per termin (inklusive buss, böcker, lunch och skoluniform). Om föräldrarnas lön är lägre än 400 yuan eller om man bor i Tibet så är det gratis. Skolan börjar halv sju, halv åtta har man morgongymnastik och sedan går man skola till klockan åtta på kvällen. 58/100 familjer har dator hemma. På studenthemmen delar 5 studenter på 15 kvm. Det finns fyra toaletter per korridor och i varje korridor bor 250 studenter. Om man tjänar mindre än 800 yuan betalar man ingen skatt, tjänar man 800-3000 yuan betalar man 3% (genomsnittet är en lön på 2500 yuan). Jobbar man statligt kan man bo i en statlig lägenhet för 100 yuan per månad. I Beijing kostar annars en lägenhet 5000 yuan per kvm. I Kina betyder en grön hatt att ens fru har en älskare.
Vi besökte en jadefabrik med en gigantisk butik. Inte riktigt som i Thailand, här hade de bättre lokaler men tillverkningen såg likadan ut. Jag köpte inget, det var dyrt och det fann inte så mycket jag ville ha (förutom jade ätpinnar).
Minggravarna
I minggravarna finns 13 kejsargravar (av de mingdynastins 16 kejsare). I minggravarna finns en 15 kilos krona och gigantiska örhängen, som kejsare och kejsarinnor bara burit i sin grav. Det finns även en kejserligt gul dräkt med åtta drakar (den nionde draken blev då kejsaren själv). Det var förbjudet för andra än kejsaren att bära gult och gjorde man det ändå fick man dödsstraff.
Andarnas väg
Andarnas väg leder upp till minggravarna. Den har 400 års historia och här finns skulpturer utplacerade. Första föreställer utbildningsministern, andra statsministern och tredje ämbetsmän, sedan hästar som symboliserar hastighet, sagodjur som symboliserar lycka, kinesiska elefanter i naturlig storlek (energi), kameler som finns i Tibet (uthållighet), enhörning som kan skilja mellan goda och onda människor, lejonhannar (hög makt). I slutet av andarnas väg finns ett hus i sten med en stor skulptur av en sköldpadda. Ryggen innehåller en minnestavla om mingdynastin där ena sidan berättar positivt och den andra negativt. Känner man på sköldpaddans näsa får man ett långt liv (vilket jag gjorde, det kan ju inte skada i alla fall). På andarnas väg var det härligt nog inte så mycket folk alls.
Cloisonnefabrik
Vi besökte en cloisonnefabrik och fick i några minuter se hur det går till och sedan fick vi lååång tid på oss för att shoppa i butiken (köpte inget här heller). Ätpinnar hittar jag nog billigast på marknaden eller i något varuhus.
Kinesiska muren vid Badaling
Muren har 500 års historia. Mongolerna kallades nomaderna på den tiden och man ville hindra dem från att komma in i Kina. 50% av muren finns fortfarande kvar, ca 300 mil. I Beijing är det 94 mil. På muren finns vakttorn med en våning där soldaten kan upptäcka faran och sedan tända en eld så att regeringen i Beijing får reda på invasionen.
Vi fick god tid att gå på muren, den är bra mycket mer brant än jag hade förväntat mig. Delar är byggda som trappor men andra delar är blankslitna och lutar nästan 45 grader. Mina tofflor kändes lite fel, man skulle ha haft på sig lite mer ”vettiga” skor. Men jag såg kinesiskor i högklackat och en gammal dam med käpp gå upp för muren så man ska väl inte göra det värre än det var. De kinesiska turisterna var också utrustade med kameror och en västerländsk turist är minst lika intressant att fotografera som muren. De som kan frågar på mycket knagglig engelska eller försöker få fram att de vill bli fotograferade tillsammans med en, andra försöker smyga med att de fotograferar en. Så är det inte bara i Beijing, men på kinesiska muren var det många kineser som hade kameran med sig. Tur att jag hade tonat håret mörkt, ljust hår här hade nog gjort en ännu fotograferad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar