Renar eller dromedarer

Vi steg upp redan klockan fyra, men då hade jag redan varit vaken en litet stund på grund av att det droppade vatten på mig. Vi stannade för att köpa berberbröd. Sedan hade vi turen att vägen INTE var avstängd och så fick vi se en hel hop med dromedarer. Vi har renar, marockanerna har tydligen dromedarer...
Vi var framme i god tid vid flygplatsen och kunde växla de dirham som blivit över till euros. Som jag sedan spenderade på en parfym på taxfree. Ändå blev en dryg tredjedel av reskassan över. Kul, att för en gångs skull inte ha plockat fram visa-kortet och spenderat mer pengar än man tänkt på resan.

Cistern, seafood & Essaouira

Klockan sju åkte vi iväg mot ”El Jadida” där det fanns en snygg vattencistern. Orson Welles ”Othello” är inspelad där, så nu får jag väl ta och se den filmen också. Det regnade så jag gick inte upp på taket och kollade utan styrde stegen till den lilla butiken istället. Inuti hittade jag en sittpuff som hade mitt namn på sig så jag frågade vad han skulle ha (250:-) och bjöd 200:-, sedan enades vi om 210 och jag är sedan dess lycklig ägarinna av TVÅ sittpuffar.

Sedan körde och körde vi längs havet. Fin, fint. Hav vars vågor som stundvis färgats rosa av den röda jorden som spolats ner från bergen av regnet. Vi stannade vid en ”seafood” restaurang och åt en riktig god lunch. På grund av regnet satt vi inomhus men de hade en fin uteservering. Vi serverades ostron och jag tittade på dem och tänkte att nej, de där vill jag inte ha! Men man ska ju prova nya saker så jag bestämde mig för att smaka och har nu ätit mitt livs första tre ostron. Nykokta räkor var jättegott så det åt vi lite extra utav och sedan var jag mätt. Men det serverades också friterad bläckfisk/fisk, följt av grillad fisk, följt av apelsinkaka och det hela avslutades med sockrade crepes. En dunderlunch som vi njöt utav i två timmar.När vi kom fram till Essaouira hade vi tid för oss själva. Jag gick till mitt mysiga hotellrum som hade en liten trapp upp till sovrummet. På hotellet som Jimmy Hendrix ska ha bott på fick jag enn rum med en liten hall, en trappa ner till badrummet som en liten lägenhet utan kök. Lite slitet på ett fint sätt. Rustik, säger man väl. Riktigt mysigt!
Jag packade resväskan ordentligt med alla saker och såg hur mycket utrymme jag hade kvar innan jag gick ut på stan.

Först gick jag till galleriet ”Per Dammgard” (en dansk), men där kände jag bara att jag ångrar att jag inte köpte den där målningen på hotellet. Sedan gick jag runt med ett par ur gruppen och kikade. Vi köpte askar i thujaträ, väldigt fint hantverk. Det blev en tallrik också som jag hade tänkt skulle rymmas i handbagaget, men det gjorde den inte. Så då gick jag ut och köpte en marockansk lampa istället. Till sist rymdes båda två i handbagaget i alla fall. Jag tror fatet krympte lite över natten.

Middagen på hotellet ackompanjerades av en grupp musikanter som lät högt och annorlunda. Inte någon lugn och ro till middagen musik direkt. Varmrätten var kött med katrinplommon som tillagats och serverades i en takine. (Utan ris, couscous eller potatis, väldigt GI) Det var gott med katrinplommon, det ska jag prova hemma i Sverige någon gång. Vi åt och hade trevligt, drack lite vin och pratade om resor. Vår guide fick oss at tända tomtebloss som avslutning och sedan talade hon om att imorgon måste vi stiga upp tidigare än planerat. Så vi gäspade och gick till våra hotellrum, jag somnade gott i mitt.

Rabat & Casablanca

Jag hade kurrig mage när det var frukost så när vi stannade vid en bensinstation på vägen till Rabat var jag hungrig. ”Cheese & onion” chips, de var väldigt goda. I Rabat var det tänkt att vi skulle titta på de heliga ålarna i fridfulla Chellah, men det var stängt (ramadan). Vår guide hade pratat med en lokalguide som sagt att det skulle vara öppet men det ville han inte hålla med om att han gjort. Istället fick vi stanna vid några blomsterförsäljare (medan våra guider diskuterade). Fina blomster och försäljare som gärna ville ge bort en ros. Gratis otroligt nog! Det var en trevlig överraskning, någonting är gratis i Marocko också.Vi åkte och drack te på ett café som låg fint till och sen gick vi bara en liten bit till restaurangen som serverade lunch. Fisk (med mycket koriendersmak) och potatis (trist, vart är couscousen?). Vi satt mysigt till och njöt av solen (eller skuggan, om man föredrog det). Perfekt med sol och fläktande vindar. Jag åt inte så mycket med tanke på att magen var lite orolig.Efter lunch körde vi till Casablanca. Jag somnade så det var en snabb resa för mig. I Casablanca åkte vi och tittade på Hassan den andres moské. Det var en fin stor moské i vitt och turkost. Småpojkar sprang omkring och guiden sa åt oss att akta oss för ficktjuvar och låsa in pengarna om vi skulle gå på stan. Det finns ett café byggt efter Hollywoodfilmen men det var stängt för restaurering. Badrummet däremot var toppen. Jag badade bubbelbad och myste med att jag är ledig jag gör vad jag vill. Så eftersom jag inte kände för att gå ut på stan så gjorde jag inte det (affärerna var förresten stängda). Casablanca är som en vanlig storstad kändes det som, inte resans höjdpunkt.Middagsbuffén på hotellet var helt okej, men min mage var inte det. Så jag åt inte så mycket, däremot hade vi trevliga diskussioner vid mitt bord.

Fes: Trånga gränder och magdans

Croissanter och te till frukost idag också. Det var fransmännen som kom på dem. Det när de slagit Turkiet så beslöt man att för att ytterliggare sätta turkarna på plats skulle man äta upp halvmånen på deras flagga. Alltså började man baka croissanter och det har jag alltså ätit varje morgon här i Marocko.Först blev det fotografering av det kungliga palatset. Det äldsta och största palatset i marocko.

Efteråt åkte vi till en butik där man bland annat gjorde brickor av hög kvalitet. Det gjorde det svårprutat, men till slut köpte jag en bricka i alla fall.

Så gick vi in i medinans gamla kvarter. Här hade vi en lokalguide som ledde vägen och berättade, en kille som sprang i slutet och kollade att alla var med och våran vanliga guide. Tur var det för det var trånga gränder hit och dit. Det hade varit lätt att ta fel åt något håll. Då hade man varit vilse i trånga och stundvis mörka gränder och det hade inte varit kul alls. Vi gick genom gränderna och såg små butiker som sålde fisk, kött, gethuvuden, kryddor, bröd, väskor, tyg, uthyrning av brudklädslar, kistor och så vidare. Det var väldigt annorlunda och spännande.Ibland ropa någon ”se upp” för att en åsna kom gående fullpackad med saker. Då fick man trycka ihop sig mot väggarna så att åsnan kom fram. På vissa ställen hade man satt en balk mitt över vägen (strax ovanför min längd) så att inga åsnor skulle ta sig fram där. Lite farligt för dom som är längre än mig.
Vi gick till en scarfs försäljare som även sålde större tygstycken som vävdes där. Jag köpte fyra stycken och fick instruktioner om hur man knyter en turban.På ett annat ställe fanns en jättefin byggnad i vilken man sålde mattor. Fina mattor men tyvärr utanför min prisklass. En stor fin blå matta kostade 19.000:- Så jämnförelsevis var det billigt sa dom som vet. Man kan ju faktiskt pruta lite också.Vi besökte ett garveri också. Trappan var så smal att två personer inte kunde passera varandra. Från skinnbutiken kunde vi kika ner på skinnberedningen och hur man färgade skinnet. En del tyckte att det luktade jätteilla men jag tyckte inte det var så farligt.
Lunch på hotellet, en sallad, filodegspizza, fisk och potatis och en syrligt god äppelkaka till dessert.
Efter lunch fick de som ville följa med till ”supermarket”. Jag hade tänkt köpa en vinflaska men på grund av ramadan var den avdelningen stängd. Så jag köpte en liten burk fikonmarmelad istället. Efter matbutiken gick jag till internetcaféet och surfade lite. Killarna där inne var hjälpsamma och hjälpte mig ställa om till svenskt tangentbord. Det är så svårt att hitta när Windows är på franska. När en tjej kom in hörde jag något om ”chica” (tjej) och sedan frågade killen bredvid om jag förstod spanska. Jag sa nja, lite. Jag kan säga hej ;)
Han vände sig till den andra killen och sa något om ”tur att hon inte förstod vad hon sa”. Han hade rätt, det förstod jag inte. Det kostade 7 dirham för en timme och sedan gick jag tillbaka till hotellet och gjorde mig i lugn och ro i ordning för middagen.
Middagen åt vi på ett palats som byggts om för 10 miljoner dirham. Stuckaturer och mosaiker så långt ögat kunde nå. Vi fick de bästa platserna närmast scenen. Goda förrätter. Själva middagen skulle ha varit kamelspett men restaurangen hade inte fått tag i kamelköttet så det blev lamm med couscous serverat i en takine istället. Jag är ju inte så förtjust i lamm. Inte alls faktiskt, så det blev couscous med grönsaker för min del och det smakade inte så mycket. MEN maten kompletterades av underhållning.
En berber magdansös försökte lära diverse gäster dansa magdans.
Ett berberriff band spelade på trummor och en gammal fårsax, väldigt spexigt.
Ytterliggare ett band ackompanjerade två andra magdansöser som även sjöng.
Till sist dök en magdansös med bar mage och guldberlocker upp. Hon såg ut som man föreställer sig en magdansös. I slutet dansade hon med eldiga pinnar som hon slängde runt och strök efter armar och ben och satte i munnen. Spännande!

Meknes - Fes

Sovmorgon ända till halv åtta. Jag vaknade vid morgonbönen men somnade snabbt om. Te och croissanter till frukost. En sån där söt och syndig frukost som dom säger att man inte ska äta.

Nio åkte vi iväg mot Volubilis, ruinstaden i Meknes. Här kan man se lite hur rommarna i Meknes levde. En ”villa” var till exempel 700 kvadrat. Fina mosaiker och ett tempel. En triumfbåge byggd för att göra marockanerna till romare som inte behövde betala skatt.
Vi promenerade runt i solen i cirka 1,5 timme. Landskapet runt omkring gör Volubilis alldeles fantastiskt. Inte så många andra turister att trängas med heller.

Vi hade ett litet fotostopp vid byn ”Moulay Idriss Zerhoun”, där vi sedan åt lunch i den lite finare delen av stan (där också hotellet låg). Till lunch fick vi sallad, tusenbladstårta, köttbullar, squash, vita bönor röra, och en apelsin till efterrätt.Tusenbladstårta består av en tunn filodeg fylld men en röra av bland annat kyckling och nötter. Pudrat med florsocker och kanel. Jag tyckte att den var en höjdare, mums. På beskrivningen trodde jag inte att jag skulle tycka om den, men det gjorde jag verkligen.

Efter lunch åkte vi och fotograferade stadsporten, Bab Mansour. Det var den som var målad på målningen jag förälskade mig i. Jättefin port i stadsmuren. Moulay Ismael lät bygga tre murar om staden. Varje mur var flera meter tjock. Där inne förvarade han brödvete för flera år så ingen skulle svälta om de var tvungna att stänga in sig. Han älskade hästar och hade ett stall med marmorgolv och fontäner till sina 12.000 hästar. Fruarna var runt 500 i antalet och han lär ha varit far till mer än 1000 barn. Men själv var han galen och kunde kasta sin närmaste vän eller fiende till sina lejon, eller rida genom en folkmassa och hugga ihjäl folk till höger och vänster. Lyckligtvis levde han 1672-1727 och inte nyligen.

Vi åkte vidare till hans mausoleum, en moské som är öppen för icke-muslimer. Jättefina kakel och allt sånt. Vi fick även fotografera böneutroparen som lovat att vara där. Han såg ut som en trevlig prick. Mitt emot moskén fanns en liten shop där vi gick in. Jag prutade på en kamelhudspuff tills jag blev nöjd och då slog jag till. Nöjd och belåten med mitt andra inköp i Marocko åkte vi vidare i en timme och var framme vid hotellet i Fes kring 17-17.30.
Jag bestämde mig för en kort promenad runt hotellkvarteret. Jag hittade ett Internetcafé som jag ska besöka imorgon. ”blip, blip”. Det var inte så kul att promenera på gatan utan butiker, så jag gick hem igen. Till middag fick vi marockansk buffé.

Vägen till Meknes

Vaknade av grannarnas morgonväckning. Så en minut senare när telefonen ringde var jag vaken. Kvart i sju skulle väskorna stå utanför dörren och halv åtta åkte vi iväg med bussen. Vi lämnade Marrakech till tonerna av bolero. En härlig liten extra effekt.

Så körde vi ett bra tag med ett litet stopp för att fotografera kameler. I like...
Ett stopp för kaffepaus.
Ett stopp för att fotografera en trädgård med vattenfall.
Sedan körde vi vidare en bit till och stannade för lunch. Det blev soppa till förrätt (smaklös) och kycklingspett, lammspett, potatis och grönsaker (sparris och morötter). Gott, smakade lite koriender och vitlök. Vi satt utomhus i solen vid en pool med apelsinträd omkring oss. Gott och härligt!

Efter lunch körde och körde vi vidare. Vi stannade för en bensträckare (fotopaus av dammen ”Ahmed el Sali”.

Ännu ett stopp blev det sedan vid en souk i staden ”Tirsalin”. Eller det var nog mer en by. Folket var inte direkt vana att se turister. Så man blev lite utstirrad, flickorna tittade på en och fnissade sedan med varandra. Det var annorlunda spännande att gå omkring där och titta.

Ännu en körsträcka med bensträckare och sedan var vi äntligen framme i Meknes. Hotellet hade varmt vatten och badkar. Jag tog mig ett härligt bad. Efter det var jag piggare och redo för middag.
Sparrissoppa – trist
Lökpaj – spännande och god
Oxkött och ris med plommon – trist
Creme caramel – gott
Rött vin: Gueroan från Meknes – lite halv blaskigt

Balkongdörren till rummet gick inte att låsa men guiden sa att jag inte behövde oroa mig (och se jag lever än). Nere på hotellet hade dom en målning jag blev lite sugen på. Den verkade vara i tempera eller nått, så den såg ut att bli förstörd om man skulle våga sig på att rulla ihop den för att frakta den till Sverige. Men så här i efterhand ångrar jag att jag inte köpte den, det mesta går att lösa på något sätt.
Min målning blev kvar på ett hotell i Marocko när den kunde ha hängt på min vägg.

Restaurang: Kesar el hamra

Huset var ett gammalt palats som byggdes om på 1920-talet. Det var verkligen jättefint med ”tusen och en natt” känsla. Kakel, mattor och fontäner med rosenblad. Soffor med en massa kuddar.Lampor som kastade vackra ljusmönster på väggarna.
(En sån vill jag ha!)Vi serverades ett antal smårätter som förrätt. Linser, Aubergin, kryddiga tomater, potatis, bönor, squash och söta tomater med sesamfrön. En del rätter kändes "indisk-matlagningskurs" bekanta och många var jättegoda. Godaste maten på hela resan! Serverade in fantastisk miljö på fina tallrikar.Huvudrätten bestod av citronkyckling med potatis och oliver serverat i en takine. Servitören var finklädd och lastade upp maten på tallrikarna åt oss. Kycklingen var också god.
Till efterrätt blev det apelsinskivor med kardemumma och lite rosenvatten. En lite lättare efterrätt till en proppfull mage.Efter efterrätten blev vi serverade kakor och pepparmyntste. Ramadankakan i mitten på bilden tyckte jag om och teet var gott också (men det luktar tandkräm).

Marrakech

Marrakech den rosa staden. Det var en film ("Hideous kinky") med Kate Winslet i Marocko som väckte mitt intresse för att åka till Marocko.Vattenbärare

Väckning klockan sju. Men eftersom jag lagt mig så tidigt var jag redan vaken. Frukostbuffé med croissant med florsocker, alternativt nötter. Lipton te men etiketten hade förstås helt andra bokstäver (arabiska). Lite kul faktiskt, samma men annorlunda.


Halv nio var det dags att åka iväg med bussen. Genom gatorna kantade av rosa hus åkte vi till Bahia-palatset. Det var döpt efter någon som byggde det till sin favorithustru. Trots att koranen säger att man ska behandla alla fruar lika så fick hon det extra fint. (Numera är det inte tillåtet med flera fruar.)
Palatset kallas även "det strålande palatset". Det byggdes färdigt i slutet av 1800-talet i andalusisk-morisk stil. Material av cederträ och marmor som man bytt till sig mot sockerrör. Fantastiskt hantverk och en byggnad man skulle kunna stirra på i timmar.
Haremsdamerna hade en trädgård att strosa runt i. Det luktade jättegott av jasmin.
Vi gjorde ett besök i en kryddbutik där jag hoppades kunna inhandla några av de där kryddorna som inte finns i Umeå, men i min indiska kokbok. Till exempel bruna kardemumma kapslar, men det fanns bara gröna. Så istället köpte jag två påsar marockansk kryddblandning, Razzelhanout. En bit mysk som man kan använda som parfym och saffran. Han i butiken ville visa oss spanska flugor som funkar som viagra, men våran guide sa att vi skulle låta bli det för att det påverkade hjärtat och kunde vara farligt.
Vi besökte även en gammal koranskola. Där pojkarna förut bodde när de studerade koranen. Fint som bara den!
Vi gick vidare genom gränderna. Här arbetade man för fullt och svetsade lampor. Småpojkar svärtade ner dem och ville gärna bli fotograferade för en slant (men nej, jag stöder inte barnarbete på det sättet. Ungarna ska vara i skolan och inte frestas att vara ute och tigga. Ger jag dom något så blir det frukt eller godis).

Så kom vi fram till torget Djema-el-fna. Inte så speciellt på dagtid. Ormtjusare som gärna låter en fotografera om man betalar cirka 5 dirham. Jag gjorde det men blev inte särskilt nöjd med fotot så jag försökte med andra ormtjusare. Snart hade jag en orm runt halsen (drogad slö stackare) och någon annan hade min kamera. Sedan krävde dom 200 dirham. Men jag ville ju egentligen inte vara med på bild. Hur som helst så fick jag lov att ge dem en slant men dom fick inte 200 dirham!
Efter torget besökte vi en trädgård, mysigt med alla växter. Jag hade lätt kunnat sitta där och läsa. Eller kanske måla som jag såg att några gjorde. Målarkurs i Marrakech kanske?
Den som byggde huset var konstnären, Jacques Majorell (1886-1962), han byggde upp trädgården. 1924 kom han till Marrakech och öppnade sedan sin trädgård för allmän beundran 1947. Numera ägs den av Yves Saint Laurent och Pierre Bergé. De har gjort en fond för att försäkra trädgårdens framtida överlevnad.
Alla var hungriga och på plats i bussen kvart i ett. Lunchen på hotellet var rätt tam den här gången också. Kyckling och ris känns bekant och visst tycker jag om det. Men det är inte mer spännande än en form Stinas kyckling. Lammköttbullar med koriender smakade jag också, det kunde helt klart vara värre mat. Men en spännande lunchbuffé var det då inte. Couscous kommer vi nog inte att få sa guiden. Trots att det är en vanlig marockansk maträtt. Man kan ju alltid hoppas på att hon har fel...

Kvart över två var det valfritt att följa med till en basar. Jag kika mest och lyssnade på vad som begärdes för pris på sittpuffar. 400 dirham, alltså borde man kunna få en för lite drygt 200 dirham? Jag ska vänta till Meknes och titta på puffarna där. De ska visst vara fina, om dom har öppet (svårt att veta beroende på Ramadan).

Jag traskade tillbaka till hotellet och åkte upp på terassen. Härligt att sitta i solen och skriva en stund. En cola till det så hade allt varit perfekt. Men det var ingen i baren så efter nån timme blev jag tvungen att åka ner.

Man blir lite utstirrad här, inte lika extremt som i Kina men lite. "Bonjour Madame", sedan babblar de på på franska. Jag förstår inte franska men "oh la la" förstår jag innebörden av.

Klockan fem åkte de som ville iväg med hästdroska. En sväng i de franska kvarteren, vilket var fin fint. Lite avgaser men ändå fint. Jag åkte i vagnen med guiden och ett trevligt ungt par från stockholm. Guiden sa att hon skulle köpa en skiva på torget när jag sa att jag brukade göra det på resorna. Så jag gjorde det jag också, lycklig ägarinna av en cd-skiva kallad "Best of Morocco".När vi kom till torget (Djema-el-fna) hade vi en timme att gå runt på bakgatorna. Mycket fint, men jag kände mig inte upplagd för prutning. Det kan också bli lite svårt att bestämma sig för vad som ska få följa med hem i resväskan.
Marockanska sittpuffar?
Mint-te glas?
Ljuslyktor?
Brickbord?
Brickor?
Tallrikar?
Platsen rä ju begränsad så det gäller att bestämma sig för vad man ska ha. Jag köpte inget på Djema-el-Fna (förutom skivan). Däremot satt jag en stund och pratade med en försäljare på dagen, han hade syrran i danmark och kom från tunisien.

Klockan sju samlades vi vid "Café Glacier" och gick längst en smal gata till restaurangen "Kesar el hamra".