Mot Koh Libong, 12 jan 2012

Vi sov länge allihopa, till klockan åtta. Jag packade ihop lite saker och sen vaknade Alva och var hungrig. Så vi gick ner för att äta american breakfast igen, och en frukttallrik. Fyllde burken med frukt. 

När vi ätit var klockan tio i tio så vi skyndade oss ner med sakerna och fick åka moped till stranden där vår beställda longtailbåt väntade. 

Alva är redo att åka longtail för första gången.

På båtresan till Koh Libong såg Alva uppmärksamt på han som styrde båten. Hon såg väldigt sammanbiten ut och smånöp Micke på handen, så det var nog lite spännande. Sen efter ett tag sa hon ”Mamma” och ville sitta i famnen där hon ganska snabbt somnade och verkade sova jättegott för det var motvilligt hon vaknade när vi kom fram till ön.

Lillan sover gott i båten. Det tog ca 1 tim att åka över om jag minns rätt.

Inte speciellt soligt men varmt var det denna dag.

Koh Kradan, 11 jan 2012

Alva vaknade feberfri och sa att hon ville äta. Så jag gick ner till restaurangen med henne och köpte ”American breakfast” med en STOR kopp te, 2 skivor bröd, smör, marmelad, ordentligt med knaperstekt bacon och tre ägg lite löst stekta tillsammans. Alva åt lite bröd och ägg, Micke kom och åt lite och så beställde jag en frukttallrik och fyllde plastburken till mellanmål.

Här händer det grejor må ni tro, Alva kan göra både det ena och det andra på toa. Tur var det för vi höll på att få slut blöjor.

 När vi ätit tog vi badkläderna och gick till stranden med den bästa snorklingen. En lagom liten promenad genom ”djungeln” till en liten strand. 

Micke tar täten. Stigen gick upp bakom sista bungen och var en riktig liten kostig som Micke uttryckte det.

Alva går själv en liten bit i alla fall...

Vi fick turas om att bära henne. Men det blev faktiskt mest Micke som gjorde det.

Nästan ute ur djungeln/skogen och nere på stranden. Jag har Alva i bärremmen.

Vi badade och Micke tog snorkeln och gav sig ut. Det var inte så mycket vågor och Alva roade sig själv en liten stund (med sand, träbitar och löv) sedan sa hon att vi skulle bada.

Stranden blev mindre och mindre så när Micke kom upp ur havet gick vi tillbaka till bungalowen, det var ändå dags för Alvas tupplur.

De har rätt många hundar på Paradise lost. Den trebenta hunden blev vi direkt varnade för att hålla Alva ifrån för den var lite ilsken. Nu hade den munkorg också men ändå. Där ett tag var hon lite väl kärvänlig med de unga hundarna men sen till frukosten så drog hon nog en hund i håret lite och då svarade den med att skälla och nafsa lite. Så då blev hon rädd och lite mer försiktig med hundarna. Jag föredrar att hon har lite respekt för dem, man vet inte vilka hundar man träffar på - en del är ju vilda.

Fortfarande några månader senare säger hon om hon ser en hund: "Hunden skäller. Hunden inte bita mig?"

Klätterapan har skoj på bänkarna utanför vårt rum.

När Alva sovit ville hon äta så då åt vi kyckling och ris. Lika stor portion och gott. Den fick hela familjen att bli mätt.

Sedan gick vi till ”Sunset beach” och badade. En bra strand så där blev vi kvar tills skymningen närmade sig. Då gick vi och fräschade till oss lite grann.

På väg mot Sunset beach

Ner mot Sunset beach

Middagsmaten var svår att välja men till slut blev det kyckling i ostronsås. En trevlig middag, vi pratade med ett äldre svenskt par som också skulle åka vidare till Koh Libong.
Vi hade börjat fundera på om vi skulle ta Koh Mook istället men så ångrade jag mig igen och vi ska åka till Koh Libong som vi tänkte tidigare.
Det ska visst gå att hitta bra och billigt boende där så det vore skönt eftersom boendet hittills kostat mycket mer än det gjort förr. Kanske för att vi aldrig rest i januari (absolut högsäsong, massor av turister) tidigare och kanske för att Thailand blivit dyrare?

Vi pratade med ett irlänskt par också. Mannen hjälpte Wally och de hade sitt eget B&B i irland. Alva gillade honom, han hade skägg i morfar färg. 

Alva lekte även med ett tyskt pars tvååriga dotter. Först var hon lite blyg och rädd för hundarna men så småningom lekte hon med Alva och de rymde nästan in i djungeln.

Menyn på Paradise lost. Komplett med geckos.

Trevlig middag i alla fall. Vi hade gärna stannat en natt till men då var det fullt så vi var tvungna att åka vidare. Men vem vet, vi kanske kommer tillbaka.

Vi somnade gott vid nio efter att ha fått 3 blöjor av den tyska mamman. Vi hoppas att det finns att köpa fler på Koh Libong. Där ska det finnas byar så då borde det finnas barn också.

Jag vaknade någon gång mellan två och tre av att Alva var vaken. Varm av feber. Hon ville inte somna om och jag låg och funderade på om det var läge för en Alvedon. Då började det klucka i henne så jag lyfte upp henne och skyndade mig ut. Hon kräktes inte så mycket inne, det mesta kom över räcket på altanen. (Bra så slipper vi myrorna.)
Man tänkte förstås direkt att hon fått magsjuka och kommer att kräkas hela natten. Men sen vi duschat av henne lite och gett en Alvedon somnade hon nästan direkt. Febern sjönk och försvann.

Koh Kradan, 10 jan 2012 eftermiddag

Vi äter och Alva är rädd för hundarna.

När vi checkat in åt vi fried rice och en tonfisk macka som var helt suveränt god. Brödet och allt var toppen! Å efter maten sov Alva middag.

Jag skrev i min bok, ringde hem och tog det lugnt. Micke gick till ett snorklingställe genom skogen och kollade läget lite grann. Det bestämdes att vi skulle gå allihopa dagen efter.

På väg tillbaka mot stranden från Paradise lost

När Alva vaknade gick vi alla ner till stranden där dit vi kommit och badade lite. Det var rätt stora vågor men inga problem att bada. Det fanns en gunga och någon resort. Vi gick åt det ena hållet och sedan åt det andra.

Så här ensam är man inte under dagtid när alla turistbåtar stannar till för lunch på den här stranden.

Så promenerade vi längst stigen dit vi bor och satte oss på det italienska stället bredvid och drack läsk, bananashake och öl. Sen gick vi upp på rummet en stund och bestämde att vi ska stanna två nätter så vi hinner kolla runt lite.

Till middag valde jag Massaman curry och ris vilket visade sig vara en rejäl portion. Minst dubbelt så mycket som den vanliga mängden. Så både jag och Micke blev riktigt mätta på den portionen, fast det var mat över. Micke som för en gångs skull kan njuta av thailandmaten utan att att vara risig i magen. (Dukoralen funkar.) Alvas spagetti fick vi påminna om två gånger innan vi fick den och hon åt inte särskilt mycket. Jag sa att Alva är lite varm och hon var mystiskt kramgo mot mina armar så vi tog febern på rummet och hon hade 38 grader.

När vi packade om väskorna såg vi något som kröp rasslande fort. Jag tyckte mig se en svans så jag tror det var en gecko. Senare hörde vi en gecko klucka så jag kan ha haft rätt. Micke tror däremot att det var en kackerlacka. Jag intalar mig att jag har rätt, men det kan förstås ha funnits båda sorterna.

Det tog ett tag tills jag somnade och nog vaknade vi (vuxna) när cikadorna var inne på sin mest högljudda sånd men i övrigt sov jag inte alls oroligt.
Cikadorna levde förresten rövare på Koh Ngai också…

Paradise lost - Koh Kradan

Paradise lost drivs av en man från Hawaii som kallas för Wally tillsammans med Nook som sköter det praktiska. Jag tyckte att Wally påminde lite grann om min kusins före detta man.

De serverar rejäla portioner i köket och maten är god. Vi lärde oss snabbt att bara beställa en portion och dela på den. Amerikansk frukost på morgonen var riktigt god med ordentligt knaperstekt bacon och hemmagjort smör (inte det konstiga thailändska smöret). Folk från andra resorts kom på besök och åt på Paradise lost och på kvällarna kunde det vara riktigt socialt beroende på folket.

Bungalowerna var bra storlek och mysiga. Lite spartanskt förstås men elverket gick så det fanns ström. 

Vi åkte tillbaka till Paradise lost igen i slutet av resan.

10 jan, Koh Ngai till Koh Kradan

Dagens lilla båtresa

Vi gick ner och åt frukostbuffé (som faktiskt var bättre än på Koh Lanta). Sen gick vi upp och tog ner ryggsäckarna och väntade på färjan.

Den kom 10:30 och då åkte vi mot Koh Kradan. Båten var en seightseeingbåt också så den stannade en halvtimme vid smaragdgrottan så folket fick simma in och titta. (Precis som vi gjorde för tre år sedan.) Vi matade fiskarna med ris medan vi väntade, det tyckte Alva var ganska kul, hon tog chansen att äta lite ris själv också.  Det tog ändå inte länge till Koh Kradan som var nästa stopp.

Båten stannade vid stranden och vi tog oss iland. Utflyktsgästerna bjöds på en lätt lunch så jag tog en liten bit omelett till Alva och den mumsade hon glatt i sig medan Micke gick och kollade priset på en resort vid stranden. Sen åkte vi moppe till "Paradise lost" och checkade in i våran träbungalow.
Betydligt mysigare än det trista hotellrummet! Och mycket mer spännande.