Marrakech

Marrakech den rosa staden. Det var en film ("Hideous kinky") med Kate Winslet i Marocko som väckte mitt intresse för att åka till Marocko.Vattenbärare

Väckning klockan sju. Men eftersom jag lagt mig så tidigt var jag redan vaken. Frukostbuffé med croissant med florsocker, alternativt nötter. Lipton te men etiketten hade förstås helt andra bokstäver (arabiska). Lite kul faktiskt, samma men annorlunda.


Halv nio var det dags att åka iväg med bussen. Genom gatorna kantade av rosa hus åkte vi till Bahia-palatset. Det var döpt efter någon som byggde det till sin favorithustru. Trots att koranen säger att man ska behandla alla fruar lika så fick hon det extra fint. (Numera är det inte tillåtet med flera fruar.)
Palatset kallas även "det strålande palatset". Det byggdes färdigt i slutet av 1800-talet i andalusisk-morisk stil. Material av cederträ och marmor som man bytt till sig mot sockerrör. Fantastiskt hantverk och en byggnad man skulle kunna stirra på i timmar.
Haremsdamerna hade en trädgård att strosa runt i. Det luktade jättegott av jasmin.
Vi gjorde ett besök i en kryddbutik där jag hoppades kunna inhandla några av de där kryddorna som inte finns i Umeå, men i min indiska kokbok. Till exempel bruna kardemumma kapslar, men det fanns bara gröna. Så istället köpte jag två påsar marockansk kryddblandning, Razzelhanout. En bit mysk som man kan använda som parfym och saffran. Han i butiken ville visa oss spanska flugor som funkar som viagra, men våran guide sa att vi skulle låta bli det för att det påverkade hjärtat och kunde vara farligt.
Vi besökte även en gammal koranskola. Där pojkarna förut bodde när de studerade koranen. Fint som bara den!
Vi gick vidare genom gränderna. Här arbetade man för fullt och svetsade lampor. Småpojkar svärtade ner dem och ville gärna bli fotograferade för en slant (men nej, jag stöder inte barnarbete på det sättet. Ungarna ska vara i skolan och inte frestas att vara ute och tigga. Ger jag dom något så blir det frukt eller godis).

Så kom vi fram till torget Djema-el-fna. Inte så speciellt på dagtid. Ormtjusare som gärna låter en fotografera om man betalar cirka 5 dirham. Jag gjorde det men blev inte särskilt nöjd med fotot så jag försökte med andra ormtjusare. Snart hade jag en orm runt halsen (drogad slö stackare) och någon annan hade min kamera. Sedan krävde dom 200 dirham. Men jag ville ju egentligen inte vara med på bild. Hur som helst så fick jag lov att ge dem en slant men dom fick inte 200 dirham!
Efter torget besökte vi en trädgård, mysigt med alla växter. Jag hade lätt kunnat sitta där och läsa. Eller kanske måla som jag såg att några gjorde. Målarkurs i Marrakech kanske?
Den som byggde huset var konstnären, Jacques Majorell (1886-1962), han byggde upp trädgården. 1924 kom han till Marrakech och öppnade sedan sin trädgård för allmän beundran 1947. Numera ägs den av Yves Saint Laurent och Pierre Bergé. De har gjort en fond för att försäkra trädgårdens framtida överlevnad.
Alla var hungriga och på plats i bussen kvart i ett. Lunchen på hotellet var rätt tam den här gången också. Kyckling och ris känns bekant och visst tycker jag om det. Men det är inte mer spännande än en form Stinas kyckling. Lammköttbullar med koriender smakade jag också, det kunde helt klart vara värre mat. Men en spännande lunchbuffé var det då inte. Couscous kommer vi nog inte att få sa guiden. Trots att det är en vanlig marockansk maträtt. Man kan ju alltid hoppas på att hon har fel...

Kvart över två var det valfritt att följa med till en basar. Jag kika mest och lyssnade på vad som begärdes för pris på sittpuffar. 400 dirham, alltså borde man kunna få en för lite drygt 200 dirham? Jag ska vänta till Meknes och titta på puffarna där. De ska visst vara fina, om dom har öppet (svårt att veta beroende på Ramadan).

Jag traskade tillbaka till hotellet och åkte upp på terassen. Härligt att sitta i solen och skriva en stund. En cola till det så hade allt varit perfekt. Men det var ingen i baren så efter nån timme blev jag tvungen att åka ner.

Man blir lite utstirrad här, inte lika extremt som i Kina men lite. "Bonjour Madame", sedan babblar de på på franska. Jag förstår inte franska men "oh la la" förstår jag innebörden av.

Klockan fem åkte de som ville iväg med hästdroska. En sväng i de franska kvarteren, vilket var fin fint. Lite avgaser men ändå fint. Jag åkte i vagnen med guiden och ett trevligt ungt par från stockholm. Guiden sa att hon skulle köpa en skiva på torget när jag sa att jag brukade göra det på resorna. Så jag gjorde det jag också, lycklig ägarinna av en cd-skiva kallad "Best of Morocco".När vi kom till torget (Djema-el-fna) hade vi en timme att gå runt på bakgatorna. Mycket fint, men jag kände mig inte upplagd för prutning. Det kan också bli lite svårt att bestämma sig för vad som ska få följa med hem i resväskan.
Marockanska sittpuffar?
Mint-te glas?
Ljuslyktor?
Brickbord?
Brickor?
Tallrikar?
Platsen rä ju begränsad så det gäller att bestämma sig för vad man ska ha. Jag köpte inget på Djema-el-Fna (förutom skivan). Däremot satt jag en stund och pratade med en försäljare på dagen, han hade syrran i danmark och kom från tunisien.

Klockan sju samlades vi vid "Café Glacier" och gick längst en smal gata till restaurangen "Kesar el hamra".