9 jan, Koh Ngai (Koh Hai)

Koh Ngai resort var ett hotellområde med stort hotell och där hade vi ett enkelt rum med fläkt. De sa att där är "Mini-mart" men de hade bara chips och lite slisk, vi hade inget kylskåp på rummet heller så allt måste ätas och drickas i restaurangen. Det var väldigt tillrättalagt för turister eller hur man ska säga det. Hotellaktigt. Vi började med att gå ner och bada i havet. Stranden skulle var super (har vi läst) men den var full av korall, sten och ve och fasa - glasflaskskross på sina ställen.

Vi satt och torkade en stund innan vi gick och åt en pizza. Alva åt lite, drack läsk och charmade sedan personalen så pass att en av dem gav henne en liten leksak.

Jag la i säng Alva för tuppluren och Micke sa att han kunde sitta på balkongen och läsa så att jag fick gå och se på andra stranden. Tanken var att jag skulle kunna pruta till mig något bättre boende. Så jag gav mig ut på äventyr. 

För att komma till den andra stranden fick man följa en stig. Det började med att jag såg en stor ödla som blev rädd för mig när jag kom och gick så det rasslade till i buskarna när den kröp iväg. Sen klättrade jag upp för stigen. Det var en del som bestod av klippiga stenar och så småningom en träspång byggd av ”träbitar som fanns tillgängliga”. Lite som träbron pojkarna i barndomen byggde, komplett med fällor där det saknas något steg.
Jag traskade försiktigt vidare och tänkte att om jag hittar något boende så får de hämta oss med longtail för att gå här med Alva vore väldigt oansvarigt och riskabelt. Ungefär två minuter innan jag mötte ett par med en 4-5 åring och en baby i bärsjal. ”Stigen” avslutades med att jag fick gå baklänged och hålla i mig i en lian för att komma ner på stranden. *puh*

Här började stigen. Så där klättrade man upp. 

Leguanen(?) Varanen(?) som blev rädd. (eller någon sorts ödla, är det i alla fall.)

Utsikt från träbron

Så jag tog en rätt trevlig strandpromenad i jakten efter ett billigt och bra boende. Det är en kul grej, förutsatt att man lyckas hitta något bra och prisvärt och i bästa fall pruta ner priset någon hundring.
Men det var inte möjligt på Koh Ngai.
Många av de jag frågade hade inte ens något ledigt rum och de som hade det tog 2500-3000 för det billigaste alternativet. Det fanns en som hade ett ”guesthouseroom” ledigt och för 1000 bath fick man ett skabbigt slitet och ostädat rum. Å så kunde man bo i tält för 500 bath per natt.

Min promenad inkluderade alltså besök i varenda reception. Personalen var inte så jättetrevlig men stranden var lite bättre i början på den andra sidan. Så vi hade nog ändå ett prisvärt boende för den ön. På andra stranden satt många med sin laptop på stranden och det säger väl en del om vilka som besöker Koh Ngai. Jag tycker att det är för mycket turister samtidigt som det inte finns något annat än en massa hotell. 

Så klättrade och balanserade jag min väg tillbaka efter att ha gått tillbaka längst stranden. Jag tänkte att Alvas tupplur nog var slut och gick förbi poolen. Mycket riktigt hördes Alvas glädjerop därifrån. Micke hade börjat oroa sig för att jag ramlat och slagit mig och att han skulle vara alldeles ensam med Alva. Men det hade jag ju lyckligtvis inte gjort.

Vi försökte gå på Internet för att hitta någonstans att bo på Koh Muk, det fungerade väldigt dåligt. Allt vi hittade var dyrt och Internet var segt som en kola. Väldigt frustrerande! Speciellt eftersom Alva bara har tålamod att sitta ungefär fem minuter.  Så vi struntade i det och bestämde oss för att äta middag först.

Fried rice serverat i en ananas och nudlar blev det. Vi köpte pommes till Alva som ätit så dåligt. Men hon var mer intresserad av de andra barnen i restaurangen.

Vi läste i reseguiden och jag sa att jag är nog mer sugen på Koh Kradan. Så vi beslutade att åka dit istället och spara koh mook till hemresan. Så vi gjorde ett nytt försök med det sega Internet och sen gav vi upp och lät receptionisten ringa till ett ställe som heter ”Paradise lost” och inte ligger precis på stranden, lite spartanskt och troligtvis billigt. Så vi bokade ett rum för 1500 bath och fixade båtbiljett i receptionen.
Koh Ngai var inte våran grej...

När det äntligen var fixat gick vi ner på stranden och tittade på eremitkräftor. Vi har pannlampor med oss och det är väldigt praktiskt på kvällen. Det fanns massor av eremitkräftor. Alva var både fascinerad och lite rädd.

Alva hann bli lite övertrött men med lite välling somnade hon till slut.
Det gjorde vi också.