Koh Kradan, 11 jan 2012

Alva vaknade feberfri och sa att hon ville äta. Så jag gick ner till restaurangen med henne och köpte ”American breakfast” med en STOR kopp te, 2 skivor bröd, smör, marmelad, ordentligt med knaperstekt bacon och tre ägg lite löst stekta tillsammans. Alva åt lite bröd och ägg, Micke kom och åt lite och så beställde jag en frukttallrik och fyllde plastburken till mellanmål.

Här händer det grejor må ni tro, Alva kan göra både det ena och det andra på toa. Tur var det för vi höll på att få slut blöjor.

 När vi ätit tog vi badkläderna och gick till stranden med den bästa snorklingen. En lagom liten promenad genom ”djungeln” till en liten strand. 

Micke tar täten. Stigen gick upp bakom sista bungen och var en riktig liten kostig som Micke uttryckte det.

Alva går själv en liten bit i alla fall...

Vi fick turas om att bära henne. Men det blev faktiskt mest Micke som gjorde det.

Nästan ute ur djungeln/skogen och nere på stranden. Jag har Alva i bärremmen.

Vi badade och Micke tog snorkeln och gav sig ut. Det var inte så mycket vågor och Alva roade sig själv en liten stund (med sand, träbitar och löv) sedan sa hon att vi skulle bada.

Stranden blev mindre och mindre så när Micke kom upp ur havet gick vi tillbaka till bungalowen, det var ändå dags för Alvas tupplur.

De har rätt många hundar på Paradise lost. Den trebenta hunden blev vi direkt varnade för att hålla Alva ifrån för den var lite ilsken. Nu hade den munkorg också men ändå. Där ett tag var hon lite väl kärvänlig med de unga hundarna men sen till frukosten så drog hon nog en hund i håret lite och då svarade den med att skälla och nafsa lite. Så då blev hon rädd och lite mer försiktig med hundarna. Jag föredrar att hon har lite respekt för dem, man vet inte vilka hundar man träffar på - en del är ju vilda.

Fortfarande några månader senare säger hon om hon ser en hund: "Hunden skäller. Hunden inte bita mig?"

Klätterapan har skoj på bänkarna utanför vårt rum.

När Alva sovit ville hon äta så då åt vi kyckling och ris. Lika stor portion och gott. Den fick hela familjen att bli mätt.

Sedan gick vi till ”Sunset beach” och badade. En bra strand så där blev vi kvar tills skymningen närmade sig. Då gick vi och fräschade till oss lite grann.

På väg mot Sunset beach

Ner mot Sunset beach

Middagsmaten var svår att välja men till slut blev det kyckling i ostronsås. En trevlig middag, vi pratade med ett äldre svenskt par som också skulle åka vidare till Koh Libong.
Vi hade börjat fundera på om vi skulle ta Koh Mook istället men så ångrade jag mig igen och vi ska åka till Koh Libong som vi tänkte tidigare.
Det ska visst gå att hitta bra och billigt boende där så det vore skönt eftersom boendet hittills kostat mycket mer än det gjort förr. Kanske för att vi aldrig rest i januari (absolut högsäsong, massor av turister) tidigare och kanske för att Thailand blivit dyrare?

Vi pratade med ett irlänskt par också. Mannen hjälpte Wally och de hade sitt eget B&B i irland. Alva gillade honom, han hade skägg i morfar färg. 

Alva lekte även med ett tyskt pars tvååriga dotter. Först var hon lite blyg och rädd för hundarna men så småningom lekte hon med Alva och de rymde nästan in i djungeln.

Menyn på Paradise lost. Komplett med geckos.

Trevlig middag i alla fall. Vi hade gärna stannat en natt till men då var det fullt så vi var tvungna att åka vidare. Men vem vet, vi kanske kommer tillbaka.

Vi somnade gott vid nio efter att ha fått 3 blöjor av den tyska mamman. Vi hoppas att det finns att köpa fler på Koh Libong. Där ska det finnas byar så då borde det finnas barn också.

Jag vaknade någon gång mellan två och tre av att Alva var vaken. Varm av feber. Hon ville inte somna om och jag låg och funderade på om det var läge för en Alvedon. Då började det klucka i henne så jag lyfte upp henne och skyndade mig ut. Hon kräktes inte så mycket inne, det mesta kom över räcket på altanen. (Bra så slipper vi myrorna.)
Man tänkte förstås direkt att hon fått magsjuka och kommer att kräkas hela natten. Men sen vi duschat av henne lite och gett en Alvedon somnade hon nästan direkt. Febern sjönk och försvann.