Vi äter och Alva är rädd för hundarna. |
Jag skrev i min bok, ringde hem och tog det lugnt. Micke gick till ett snorklingställe genom skogen och kollade läget lite grann. Det bestämdes att vi skulle gå allihopa dagen efter.
På väg tillbaka mot stranden från Paradise lost |
Så här ensam är man inte under dagtid när alla turistbåtar stannar till för lunch på den här stranden. |
Till middag valde jag Massaman curry och ris vilket visade sig vara en rejäl portion. Minst dubbelt så mycket som den vanliga mängden. Så både jag och Micke blev riktigt mätta på den portionen, fast det var mat över. Micke som för en gångs skull kan njuta av thailandmaten utan att att vara risig i magen. (Dukoralen funkar.) Alvas spagetti fick vi påminna om två gånger innan vi fick den och hon åt inte särskilt mycket. Jag sa att Alva är lite varm och hon var mystiskt kramgo mot mina armar så vi tog febern på rummet och hon hade 38 grader.
När vi packade om väskorna såg vi något som kröp rasslande fort. Jag tyckte mig se en svans så jag tror det var en gecko. Senare hörde vi en gecko klucka så jag kan ha haft rätt. Micke tror däremot att det var en kackerlacka. Jag intalar mig att jag har rätt, men det kan förstås ha funnits båda sorterna.
Det tog ett tag tills jag somnade och nog vaknade vi (vuxna) när cikadorna var inne på sin mest högljudda sånd men i övrigt sov jag inte alls oroligt.
Cikadorna levde förresten rövare på Koh Ngai också…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar