Pojkarna däremot hade lite mer uppseendeväckande kläder på sig denna speciella dag. Brad hade med sig en tomtedräkt och en elf-kostym och eftersom hans kompis som skulle vara tomten inte tagit sig till Thailand fick Lorry ha på sig den. Brad själv tog Elf-luvan och skorna.
Bröderna Wikström hade inhandlat var sin röd klänning. Så jag gick hem och hämtade det smink jag hade och spökade ut dem. Som pricken över i hade de köpt röda kaninöron. De kallade sig "The chrismas hoes, the reason that Santa says Ho Ho Ho".
Eftersom det var jul skulle de även vara alldeles gratis, fast det var som Martin sa senare på kvällen att om en tjej velat ha honom skulle han nog inte vilja ha henne eftersom det skulle vara något seriöst fel med hennes smak. Det kan jag hålla med om, de såg riktigt obehagliga ut.

En thailändsk liten pojke blev fullkomligt överlycklig när han såg tomten och skuttade upp i Lorrys famn. Jag trodde inte han skulle kunna se gladare ut men det kunde han, efter att han fick en leksaksbil. Han lyste som en sol.









Jag frågar oroligt – ser jag ut som en tjej som tar kokain?
Det har jag svårt att tro eftersom utklädda gänget alla lämnat sin kamera och sina pengar till mig att ha i väskan. Fast han var ung och full han som frågade, inte mer än 20 så jag får väl förlåta honom.
Den andra stranden är inte särskilt badvänlig. Långgrunt och koraller att göra illa fötterna på. Det gjorde inte något idag eftersom det var mulet. Senare började det dugga lite och sedan lite mer. Då sökte vi oss närmare baren som hade ett tak. När det sedan började regna på riktigt kom de som suttit under paraplyer också till baren så det blev ganska många. Pojkarna kom tillbaka också, till slut. Vi bara väntade på att regnet skulle sluta så vi kunde gå hem.
Thailändarna petade Lorry på magen hela tiden, som för att se om den var riktig. En hade till och med använt ett paraply.

En tupplur och sedan steg jag upp för att gör mig fin inför kvällen.
Micke som väldigt gott och var nästan omöjlig att väcka. Till slut lyckades jag efter att ha slutat försöka väcka honom snällt. Så då gick vi till Unnis för att äta julmiddagen. För att vara julmat var det riktigt gott. Markus som sa att han ätit dåligt de senaste dagarna satt som de gör på fängelsefilmer och slevade i sig väldigt koncentrerat (och sedan var han förstås tvungen att rusa iväg för att gå på toaletten). Vi andra satt kvar och sjöng "Nere vid piteälven" och tog en snaps. Brad och Josh kom också dit och sedan gick vi till "Rolling Stone bar" igen. Men det blev inte särskilt länge. Jag mådde inte bra så jag ville gå hem och då gjorde vi det.

Men de andra tyckte att det var jättegott och jättebra.



2 kommentarer:
Haha det där såg himla kul ut! Vissa känner jag ju till och med igen:-)
Ja, absolut. Det var den bästa julaftonen på många år.
Skicka en kommentar