Catarinas resor: Tomten är med oss på Phi Phi på julafton

Jag vaknade och mådde inte så bra, kände mig uttorkad med huvudvärk fast jag bara druckit en endaste cocktail dagen innan. Så det var bara att ta vattenflaskan och dra på sig tomteluvan och försöka se glad ut. Vi hade köpt var sin blinkande tomteluva i Krabi.

Pojkarna däremot hade lite mer uppseendeväckande kläder på sig denna speciella dag. Brad hade med sig en tomtedräkt och en elf-kostym och eftersom hans kompis som skulle vara tomten inte tagit sig till Thailand fick Lorry ha på sig den. Brad själv tog Elf-luvan och skorna.
Bröderna Wikström hade inhandlat var sin röd klänning. Så jag gick hem och hämtade det smink jag hade och spökade ut dem. Som pricken över i hade de köpt röda kaninöron. De kallade sig "The chrismas hoes, the reason that Santa says Ho Ho Ho".
Eftersom det var jul skulle de även vara alldeles gratis, fast det var som Martin sa senare på kvällen att om en tjej velat ha honom skulle han nog inte vilja ha henne eftersom det skulle vara något seriöst fel med hennes smak. Det kan jag hålla med om, de såg riktigt obehagliga ut.

Hotellet fixade fram en säck och sedan gick vi och köpte olika småsaker att stoppa i tomtesäcken. Leksaker åt barnen, kondomer åt par och en hel del öl.
En thailändsk liten pojke blev fullkomligt överlycklig när han såg tomten och skuttade upp i Lorrys famn. Jag trodde inte han skulle kunna se gladare ut men det kunde han, efter att han fick en leksaksbil. Han lyste som en sol.

Det tog VÄLDIGT lång tid att gå till stranden eftersom så många ville ta kort på tomteföljet. Plus att de som inte hunnit klä ut sig skulle fixa någon sort utklädnad på vägen.

Thailändskorna fnissade och pekade, en del thailändare ropade "Ladyboy" eller "Katoy" efter de två transvestit kaninerna.

Till slut tog vi oss i alla fall till Bob Marleys bar, där det var en salig blandning av nationaliteter men inte så mycket folk. Grabbgänget skulle gå en sväng och ragga lite folk så vi satt kvar med göteborgarna och höll platserna. Vilket inte var särskilt svårt.

Jag pratade faktiskt med mannen som filmar i bakgrunden. Han tyckte att jag skulle ge min mailadress till hans tjej så de kunde maila filmen. Det gjorde jag, men oddsen är nog inte så stora att hon faktiskt kommer ihåg att göra det. Men det hade varit kul att se...

Det blev en halv fried rice till lunch på stranden. Jag kände mig så tråkigt som bara drack vatten och hade ont i huvudet. Vi blev kvar i flera timmar. Bland annat pratade vi med en fransman som reste ensam, han trivdes bra i Thailand men skulle prova Kambodja nästa gång. Han rökte sin cigarett som de som spelar fransmän på film, lite feminint. Vi pratade resmål och en ung australienare men silvriga renhorn var med. Han sa något om att Sydafrika var så himla bra och frågade om vi tog kokain för det var jättebilligt där.
Jag frågar oroligt – ser jag ut som en tjej som tar kokain?
Det har jag svårt att tro eftersom utklädda gänget alla lämnat sin kamera och sina pengar till mig att ha i väskan. Fast han var ung och full han som frågade, inte mer än 20 så jag får väl förlåta honom.

Den andra stranden är inte särskilt badvänlig. Långgrunt och koraller att göra illa fötterna på. Det gjorde inte något idag eftersom det var mulet. Senare började det dugga lite och sedan lite mer. Då sökte vi oss närmare baren som hade ett tak. När det sedan började regna på riktigt kom de som suttit under paraplyer också till baren så det blev ganska många. Pojkarna kom tillbaka också, till slut. Vi bara väntade på att regnet skulle sluta så vi kunde gå hem.
Thailändarna petade Lorry på magen hela tiden, som för att se om den var riktig. En hade till och med använt ett paraply.

Vi gick mot stan och när Micke tyckte att jag skulle gå snabbare så gjorde jag det och tappade bort honom. Så jag gick tillbaka men såg ingen så då gick jag hem. Efter fem minuter gick jag ut igen för att leta, men det behövde jag inte för då stod han nere på gatan med pojkarna som hittat honom. Mycket har vi gemensamt, dåligt lokalsinne är ett utav sakerna.

En tupplur och sedan steg jag upp för att gör mig fin inför kvällen.
Micke som väldigt gott och var nästan omöjlig att väcka. Till slut lyckades jag efter att ha slutat försöka väcka honom snällt. Så då gick vi till Unnis för att äta julmiddagen. För att vara julmat var det riktigt gott. Markus som sa att han ätit dåligt de senaste dagarna satt som de gör på fängelsefilmer och slevade i sig väldigt koncentrerat (och sedan var han förstås tvungen att rusa iväg för att gå på toaletten). Vi andra satt kvar och sjöng "Nere vid piteälven" och tog en snaps. Brad och Josh kom också dit och sedan gick vi till "Rolling Stone bar" igen. Men det blev inte särskilt länge. Jag mådde inte bra så jag ville gå hem och då gjorde vi det.

Julbord på Unnis, kostade 1000 bat och smakade svenskt. Känns lite udda att äta julbord i Thailand. Speciellt eftersom jag föredragit en fried rice. :)
Men de andra tyckte att det var jättegott och jättebra.