9 jan, Koh Ngai (Koh Hai)

Koh Ngai resort var ett hotellområde med stort hotell och där hade vi ett enkelt rum med fläkt. De sa att där är "Mini-mart" men de hade bara chips och lite slisk, vi hade inget kylskåp på rummet heller så allt måste ätas och drickas i restaurangen. Det var väldigt tillrättalagt för turister eller hur man ska säga det. Hotellaktigt. Vi började med att gå ner och bada i havet. Stranden skulle var super (har vi läst) men den var full av korall, sten och ve och fasa - glasflaskskross på sina ställen.

Vi satt och torkade en stund innan vi gick och åt en pizza. Alva åt lite, drack läsk och charmade sedan personalen så pass att en av dem gav henne en liten leksak.

Jag la i säng Alva för tuppluren och Micke sa att han kunde sitta på balkongen och läsa så att jag fick gå och se på andra stranden. Tanken var att jag skulle kunna pruta till mig något bättre boende. Så jag gav mig ut på äventyr. 

För att komma till den andra stranden fick man följa en stig. Det började med att jag såg en stor ödla som blev rädd för mig när jag kom och gick så det rasslade till i buskarna när den kröp iväg. Sen klättrade jag upp för stigen. Det var en del som bestod av klippiga stenar och så småningom en träspång byggd av ”träbitar som fanns tillgängliga”. Lite som träbron pojkarna i barndomen byggde, komplett med fällor där det saknas något steg.
Jag traskade försiktigt vidare och tänkte att om jag hittar något boende så får de hämta oss med longtail för att gå här med Alva vore väldigt oansvarigt och riskabelt. Ungefär två minuter innan jag mötte ett par med en 4-5 åring och en baby i bärsjal. ”Stigen” avslutades med att jag fick gå baklänged och hålla i mig i en lian för att komma ner på stranden. *puh*

Här började stigen. Så där klättrade man upp. 

Leguanen(?) Varanen(?) som blev rädd. (eller någon sorts ödla, är det i alla fall.)

Utsikt från träbron

Så jag tog en rätt trevlig strandpromenad i jakten efter ett billigt och bra boende. Det är en kul grej, förutsatt att man lyckas hitta något bra och prisvärt och i bästa fall pruta ner priset någon hundring.
Men det var inte möjligt på Koh Ngai.
Många av de jag frågade hade inte ens något ledigt rum och de som hade det tog 2500-3000 för det billigaste alternativet. Det fanns en som hade ett ”guesthouseroom” ledigt och för 1000 bath fick man ett skabbigt slitet och ostädat rum. Å så kunde man bo i tält för 500 bath per natt.

Min promenad inkluderade alltså besök i varenda reception. Personalen var inte så jättetrevlig men stranden var lite bättre i början på den andra sidan. Så vi hade nog ändå ett prisvärt boende för den ön. På andra stranden satt många med sin laptop på stranden och det säger väl en del om vilka som besöker Koh Ngai. Jag tycker att det är för mycket turister samtidigt som det inte finns något annat än en massa hotell. 

Så klättrade och balanserade jag min väg tillbaka efter att ha gått tillbaka längst stranden. Jag tänkte att Alvas tupplur nog var slut och gick förbi poolen. Mycket riktigt hördes Alvas glädjerop därifrån. Micke hade börjat oroa sig för att jag ramlat och slagit mig och att han skulle vara alldeles ensam med Alva. Men det hade jag ju lyckligtvis inte gjort.

Vi försökte gå på Internet för att hitta någonstans att bo på Koh Muk, det fungerade väldigt dåligt. Allt vi hittade var dyrt och Internet var segt som en kola. Väldigt frustrerande! Speciellt eftersom Alva bara har tålamod att sitta ungefär fem minuter.  Så vi struntade i det och bestämde oss för att äta middag först.

Fried rice serverat i en ananas och nudlar blev det. Vi köpte pommes till Alva som ätit så dåligt. Men hon var mer intresserad av de andra barnen i restaurangen.

Vi läste i reseguiden och jag sa att jag är nog mer sugen på Koh Kradan. Så vi beslutade att åka dit istället och spara koh mook till hemresan. Så vi gjorde ett nytt försök med det sega Internet och sen gav vi upp och lät receptionisten ringa till ett ställe som heter ”Paradise lost” och inte ligger precis på stranden, lite spartanskt och troligtvis billigt. Så vi bokade ett rum för 1500 bath och fixade båtbiljett i receptionen.
Koh Ngai var inte våran grej...

När det äntligen var fixat gick vi ner på stranden och tittade på eremitkräftor. Vi har pannlampor med oss och det är väldigt praktiskt på kvällen. Det fanns massor av eremitkräftor. Alva var både fascinerad och lite rädd.

Alva hann bli lite övertrött men med lite välling somnade hon till slut.
Det gjorde vi också.

Koh Ngai Resort (Koh Ngai)

Vårt rum på Koh Ngai Restort. 

Det kostade 1500 bath/natt (januari 2012)

Hotellrummet med fläkt. Säng och sängbord.

Kylskåp saknas. Två vattenflaskor på köpet. I övrigt rätt tomt och spartanskt i rummet.

Toaletten. Gott om plats på handfatet. Gott om vanligt toalettpapper.

Duschen bakom dörren. Både tvål och schampoo i pumpbehållare.

"Barnpoolen"

Poolområdet. 

Man är hänvisad till att äta allt i resturangen eftersom det ligger avskilt och det är krångligt att gå till något annat ställe. För den delen så finns det inte så mycket på den andra stranden heller förutom andra dyra hotell.

9 jan, från Koh Lanta till Koh Ngai

Dagens resa, taxi och färja från Koh Lanta till Koh Hai (Koh Ngai).

Vi steg upp och fixade ihop det sista, så väcktes Alva och sen gick jag och hon och åt frukost. Jag hade med mig den lilla plastburken och stoppade lite ananas i den som ett lagom mellanmål till senare.
Bilen som hämtade oss och körde till piren kom kl 8:30 så vi hann precis köpa ett paket "Momy Poko pants" (blöjor) och sedan åkte vi iväg.

Alva sitter i taxin, redo att ta på sig solglasögonen.

Micke roar oss med en smula humor. :)

Båten gick kl 9 (strax efter nio) och det tog cirka en timme att åka till Koh Hai. Den stannade två gånger för att skicka iväg folk med longtail/mindre båtar till andra resorter. Men vår resort låg vid piren så vi kunde kliva av direkt från färjan.

Det är fortfarande lite spännande att åka färja.

Longtail hämtar folk från färjan vid Koh Hai.

Koh Ngai Resort på Koh Ngai/Koh Hai

8 januari 2012 söndag

Alva vaknade åtta, så då steg vi upp och gick och åt frukost. Sedan tog vi en lång promenad (för en tvååring) längst Klon Nin beach och så gick vi till stranden tog slut. Det blev förstås några pauser och bad i havet. Det fanns något att se i havet mot slutet sa Micke, men sikten är dålig här. 

En trött Alva (som gnuggat ögonen med sand) dricker fruktjuice.

På tillbakavägen stannade vi och drack läsk/öl på ett ställe. Mot slutet var Alva trött och sanden varm så då fick vi ta henne på axlarna. Ett kort dopp i poolen så var hon redo för tuppluren, något senare idag. Då var det happy hour och jag fick mig en blå drink.

När Alva vaknat bled det pasta carbonara idag igen, Alva ville ha spagetti. Jag tog en ostsmörgås med strips, en god men knasig kombination. Så delade vi på det alla tre.
Micke hade vaknat tidigt och tog en tupplur. Så jag tog Alva och gick på Internetcaféet där bara hälften fungerade men jag hann i alla fall läsa att Alvas kusin har vattkoppor. Så jag funderade en hel del på när de sågs sist. Så stirrade jag på Alvas värmeutslag och funderade om det kunde vara vattkoppor? En vecka i en bungalow känns ju inte särskilt lockande (men hon fick inga vattkoppor). Man ska ju inte oroa sig i onödan och sedan kom jag fram till att senast de sågs var på juldagen och det var ju ett tag sedan. 

Äter chips på rummet. (Pringles för att dom har ett lock som skydd mot myror.)

Sköna solstolar på altanen.

På resebyrån.

Mot eftermiddagskvällen fick vi för att försöka hitta boende på Koh Hai (Koh Ngai), uppkopplingen var verkligen superdålig och slutade fungera helt med jämna mellanrum. Så det var inte lätt. Men så gick vi över gatan och bokade en båtresa, vi valde färjan som (som var ca 50 bath dyrare per person) istället för att åka longtailbåt. Hon som jobbade där var väldigt hjälpsam och inte dålig på engelska. Så hon hjälpte oss och ringde till Koh Ngai resort och bokade ett rum åt oss. Det skulle kosta 1700 bath och det tycker vi är lite väl mycket för ett rum med fläkt. 

Vi betalade i alla fall 340 av kostnaden som deposition för bokningen. Planen var att förhandla på plats eller hitta något annat ställe under morgondagen.
Hyfsat nöjda med att ha ett rum på Koh Ngai gick vi och åt middag. Resturangen låg längst vägen och hette Cook-Kai. Det verkade vara populärt så det var därför vi gick dit. Jag valde Tom Kha gai som var underbart krämig, fried rice with seafood var väldigt gott och så hade vi vitlöksbröd också. Alva däremot drack läsk och charmade personalen istället för att äta. Ingen risk att hon lider någon brist på uppmärksamhet här inte. 

Restaurangen Cook-kai på Klon nin men uppe vid vägen.

Den godaste tom kha gai jag ätit. Stor portion också.

Det steks i flammande eldar med jämna mellanrum. Alva ryckte till varje gång.

Det var en mysigt inredd resturang som jag tycker att alla thai-restauranger ska inredas. Med bambu och snäckskal. På rummet fixade vi välling åt Alva och så somnade hon. Micke ”Mr morgonpigg” råkade somna i samma veva så jag packade ihop lite grejor och läste en stund i min bok innan jag kunde somna.

Dagens roliga

Fem ungdomar (början av 20 kanske) anländer med rullresväskor.
Vi tittar på varandra och säger ”amatörer”. (Rullväskeresenärerna tar stor plats i tuktuk och longtails, plus att man sällan kan dra sig rullväska.)

Sen hör Micke dem klaga mellan varandra att här är det ju mest turister.
Jag skrattade gott när jag hörde det.

Vissa tycker att de är så coola som reser till thailand och vill hamna i det ursprungliga utan turister, men då åker man inte till koh lanta för här finns det många turister. Det betyder att det finns bra bekvämligheter för turister också. Såsom pool, strandresturarnger, varmvatten i duschen, västerländska toaletter med spolningsfunktion och rum med aircondition till exempel.

Koh Lanta 7 januari 2012

Vi steg upp 07:30. Micke hade vaknat kring 3 (istället för 2 som dagen innan) men han somnade förstås om så småningom.
Frukosten på Paradise var jättebra, supergott fried rice. God french toast, te och frukt. Vi åt massor. Alva gillade ananas men inte papaya eller vattenmelon (konstigt nog).

På förmiddagen skulle vi bada i havet och Alva storgrät, hon ville bada med barnen i poolen (och där var inga barn). Men efter lite avledning slutade hon gråta och en stund senare kunde vi bada i havet. Hon tyckte till och med att det var roligt.
Så vi badade i havet och lekte i vågorna och satt på stranden tills klockan närmade sig halv tolv. Då fick Alva ta ett kort dopp i poolen och sedan sov hon till två.

Då satt jag utanför och läste bok samt drack en drink.

När Alva vaknade gick vi och åt pasta carbonara och den andra indiska rätten på  menyn (green curry naan raita), ett lagom mellanmål för de vuxna och stor lunch för lillan.
Eftermiddagen spenderade vi i eller vid poolen. Barnen kom och badade med Alva igen. Där ett tag fick Micke vara lekfarbror och hissa alla i luften.

En del av barnen gillar att stänka vatten.

Alva lyfter också på benet.

Alva håller också för munnen. Härmapa är bara förnamnet. :)

På kvällen åt vi middag på stranden. Fisk i plommonsås och grillspett. Det var lite mindre harmoniskt ikväll eftersom Alva sprang omkring med de andra barnen och vi vill ha ett öga på henne hela tiden. Så en åt och den andra gick och hämtade Alva. Hon hade sett ställets katt och sprang efter och ylande med sin ljusa röst:

- Kom katten!

Å katten sprang förstås iväg alldeles livrädd. 

Söta Ani, ett år äldre än Alva.

Klockan nio sov både Micke och Alva och jag läste bok och somnade halv tolv. Micke vaknade två och läste i sin bok innan han kunde somna om.

Pannlamporna är jättebra att ha med sig. 

Koh Lanta, 6 jan 2012

Vi vaknade vid sjutiden. (Läs Alva vaknade och då stiger alla upp.)
Frukost ingick så vi gick och åt allihopa. Det var flera som försökte passa upp på oss på frukosten men vi tycker att sånt känns mest jobbigt. Fin utsikt men nedanför var stranden dålig.
(Senare bodde vi längre bort på samma strand och går man förbi udden i bakgrunden finns en ganska okej strand att bada på men man förstår att de har gratis taxi till andra stränder.)

Utsikten vid frukostbordet.

Vi packade ihop våra saker och gick ner till receptionen strax före tio. Det visade sig att de hade en skylt med "free transfer to Khlon nin beach" så då fick de skjutsa oss, våra väskor och ett gäng fransyskor.
Vi hoppade av på Paradise och fick ett deluxerum  för att rummet vi egentligen bokat var fulla. Perfekt för oss!
Vi stannar fler nätter bestämde vi oss för och det gick bra men dagen efter skulle vi få byta rum till standardrummet.

Vi installerade oss och badade i havet tills det var dags för Alvas tupplur. Hon krävde dock ett dopp i poolen innan hon gick och la sig under lite protest.

Jag satte mig på bron med en bok och läste och så kom Micke upp från stranden. Så då gick jag och köpte mig en drink "Bao Wao" (först på listan) och den var jättegod. 

Vi tittade på Alva genom fönstrena men ändå måste hon ha vaknat tvärt och tagit kaninen och filten och krypit ihop på golvet mellan sängarna med ett litet förskräckt ansiktsuttryck. Hon hade inte gjort ett ljud ifrån sig men där satt hon helt plötsligt med kaninen som enda tröst.
Det är inte likt våran Alva och kändes inte bra. (Tur att det inte höll i sig, snart var hon sitt vanliga skutta ur sängen och ropa hej jag.)

Vårat lilla blekansikte.

Massaman naan curry (Lanta paradise beach resort)

Vi gick ner och åt lite spagetti carbonara (till Alva) och Massaman naan curry (till mig). En god liten rätt som passade bra till liten lunch. Alva gillade sin carbonara.
På eftermiddagen badade vi i poolen. Mot slutet kom tre thailändska barn och badade också. Alva var lite rädd för en av pojkarna som ville krama henne.

När vi närmade oss solnedgången gick vi ner och satte oss i ett strandbås. Alva fick en banana shake och det gillade hon. Vi satt kvar till halv nio och åt grillade räkor och grillad fisk. Alva lekte i sanden med barnen. Hon blev sandig som ett sandtroll men hade jättekul.

En toppendag!